Slöja
Denna slöja gjorde jag som julklapp åt en vän, som jag igår lyckades fånga på bild tillsammans med den. Tog även lite närmare bilder på rygg och ärmar till Moy Bog klänningen som jag har sytt till henne tidigare, de bilderna finns för beskådan i det inlägget.
Slöjan då… Olika huvudbonader är vanliga på både män och kvinnor under praktiskt taget hela medeltiden. När det kommer till återskapande av historia, och kanske framförallt lajv, så slarvas det en hel del. Detta tycker jag är synd, för huvudbonad är verkligen det där lilla extra som får dräkten att ”stämma”. Idag är vi ofta väldigt ovana vid att bära huvudbonader i stil med slöja, åtminstone på en daglig basis. Synd eftersom slöjan dels är så vanligt förekommande, plus att det är en form av statussymbol. Jag har ingen stenkoll på slöjans betydelser, så jag tänker inte gå in på det heller. Men det bör ha varit en viktig social markör för den medeltida kvinnan, så mycket kan jag stå för.
Den slöjan jag sydde är en rektangel och en kvadrat. Till slöjan hör även ett omstritt pannband, som finns med i MTA. Jag har inte sett några belägg för att det finns, men det är ett lätt sätt för nybörjare att få till slöjan. När man sen känner att man behärskar det, så kan man helt enkelt skippa pannbandet. Allt är handsytt i vitt linne.
Hätta från Das Hausbuch
”Mittelalterliche Hausbuch von Schloss Wolfegg” är daterad till 1480, och inne håller en hel del roliga bilder på bland annat kolarbetare, soldater, högre-stånds-personer, fåniga hattar, vackra vyer och konstiga maskiner. Något som är väldigt förekommande är en speciell sorts hätta som främst soldater verkar ha på sig under sina salleter. Eftersom jag har en sallet, så måste jag ju även ha en fånig hätta. Att döma av till exempel denna och denna bild så verkar den sluta tätt kring huvudet, hak-linjen går parallellt med munnen, och den har en nästan obefintligt krage. Efter lite improviserande med mönster och så vidare så kom jag fram till denna modell:
Hättan är sydd i ett rött valkat ylle, fodrad med vitt linne för att inte skava ihjäl mitt ansikte.
Vadderad coif
Jag ska (förhoppningsvis) på lajv till våren. Då bär det av till RLS tillsammans med en grupp som ska köra 1200-tals kläder. Eftersom jag ska spela någon form av soldat så har jag nu suttit och pillat ihop en vadderad coif. I maciejowski-biblen finns det en hel del bilder på soldater, riddare och vanligt folk. Den vanliga coifen förekommer väldigt ofta på unga män, och den verkar vara konstruerad av två stycken, men en söm rakt över hjässan. En bild som visar David och Goliat är här extra intressant, eftersom den visar på användandet av vadderad coif under brynjehuva och kittelhjälm. Dessutom har Goliat ett par väldigt fräsiga lår-skydd, som vore intressant att kolla lite närmare på.
Jag gjorde coifen genom att först skapa ett tvådelat coifmönster som satt tight runt huvudet. Efter det klippte jag ut nio lager linne, antalet lager fick bestämmas av att en stor spillbit räckte till så många lager. Två av lagren klippte jag ut med sömsmåner (yttersta och innersta), och de resterande lagren utan sömnsmån. Därefter lade jag samma alla lager utom det innesta, kviltade samman med förstygn och fällde ned sömsmånerna. Kviltningen var lite slitsamt, dock inte själva sömnaden, det svåra var att få linjerna snygga och hyffsat lika på båda delarna. När kviltningen var klar så sydde jag dit den sista delen som ett helt vanligt foder på insidan, det är alltså inga spår av kviltningen inne i coifen. Nu, till sist, så sydde jag ihop de båda delarna, räta-mot-räta med täta kaststygn. Detta göra att den får en viss ”huvudform” när man sedan vänder den rätt. Avslutningen fick bli ett linneband runt hela ansiktsöppningen så att den går att knyta lite snyggt.
Att tänka på till nästa gång:
*Den blir mindre än vad man tror. Denna blev i minsta laget för en person med stort huvud som undertecknad. Kviltningen borde inte göra de olika delarna mycket mindre, men likväl hände det. I och för sig så sticker rätt mycket av Goliats hår ut under hans coif, så det är kanske inte helt fel.
*Ta bilder under tillverkningen också
*Se till att ha synålar hemma
Tillägg 19/01-09: Eftersom jag inte vill fylla bloggen med mängder av likadana föremål så lägger jag numera upp liknande förmål i samma inlägg. Så idag kommer det upp ytterligare en hätta gjord på beställning. Samma princip dom den tidigare…
Jaktklänning (igen)
Jag lovade lite bilder i en mer passande miljö, och här kommer de. Bilderna är tagna på norra muren, samt ovanpå kökstornet på Borgholms slott. För en mer utförlig beskrivning av dräkten, klicka här.
Väldigt kort historik om det sena 1600-talet på Borgholms slott: Borgholms slott led stort under skånska kriget, främst under 1677, då slottet besköts från både land och sjösidan. Taken skadades svårt, även om murarna höll samman. Under de kommande åren var reparationsarbetena bristfälliga, och bygget avstannar helt 1709. Taken var ännu inte hela, vilket gör att förfallet startar väldigt snabbt. Redan 1772 hålls sista gudtjänsten, och 1801 inrättas en tygfabrik i norra längan. Än idag är den södra längan inte färdigbyggd, utan väntar på alla byggnadsarbetare, som har haft lunch 300 år…
Och så bilderna:
:
Fodrad struthätta
Typiskt resa-mellan-umeå-och-öland-pyssel. En struthätta i beiget ylle, fodrad med blått linne. Yllet är ihopsytt med efterstygn, och fodret är fastsatt i den nedfällda sömsmånen. Tråden är vaxad lintråd. Den är ganska liten i ansiktsöppningen. Det är väldigt tajt om jag ska kunna fälla ner luvan, därför bör man har under 60 cm i omkrets på huvudet för att den ska vara lös och ledig. Självklart går det att ha den om man har stort huvud också, en tajt hätta kan ibland vara att föredra, jag tror det är ganska så personligt vad man föredrar.
Här följer bilder på insidan, sömmarna, utsidan och närbild på yllet.
Jaktklänning 1690-tal
Denna klänning sydde jag i hemlighet till min flickväns födelsedag. Jag hade redan sytt en korsett som hon visste om, och hade därför tillgång till en del mått. Resten fick gå på tur och lite skicklighet. Dock ska tilläggas att korsetten och klänningen inte riktigt stämde överrens. Därför bär hon en annan korsett under klänningen.
Dräkten består av en särk som är sydd i bomull, där jag har veckat de vida ärmarna mot ärmmanschetter och vidden i själva särken mot en krage. Efter det kommer korsetten, som finns i ett tidigare inlägg. Över den finns underkjol och en överkjol. Båda har ett släp på ca 50 cm, och är hårt veckade mot linningen i midjan. Överkjolen är skodd med ett linneband längs fållen för att inte nöta för mycket på tyget. Rocken är enormt utsvängd i sidosömmarna, i höjd med midjan, vilket gör att tyget faller ihop och lägger sig på höfterna. Rocken är fodrad med naturfärgat linne, knapphålen är sydda med svart silkestråd och knapparna är 50-öringar som är klädda i samma tyg som rocken. Sist kommer hatten, som är sydd i svart ylle, har ett hattband av linne och en förstärkning med plastskena i brättet
Denna modell av dräkt börjar ses mot slutet av 1680-talet, och kvinnorna som bär dem gestaltas ofta med gevär. Modellen är starkt inspirerad av dåtidens mansdräkt, även om kvinnorna fortfarande bär kjol istället för byxor.
Bättre bilder, och bilder på alla plagg ska tas i en bättre miljö i sommar.
Och så lite originalbilder:
Blå struthätta med knäppning.
Sydd i ett blått ylletyg med fin textur. Den långa sömmen längs struten är sydd för maskin, resten för hand. Den knäpps längst fram med fem små runda tygknappar. På insidan är ett linneband fastsytt som förstärkning runt knapphålen.
Sent 1400-tal
Här har vi min tolkning på en dräkt från norra Europa under det sena 1400-talet. Till dräkten hör:
*En skjota, sydd i raka stycken av vitt linne. Inget konstigt
*En doublet, sydd i mörkrött ylle, fodrad med ofärgat linne. Den är av en kortare modell, med puffärmar och ”uppslitsade” underärmar. Ståkragen hålls uppe av ett par lager linne. Allt snöras ihop med korta läderremmar, som ska förses med snörnäbbar när tid finns.
*Ett par hosor. Tyävrr inte så tighta som jag ville, men det är svårt att nåla in på sig själv. Sydda i svart ylle, med tyget på skrådden för att få en viss elasticitet. Snöras ihop med doubleten vid midjan.
*En rock. Sydd i blått ylle, fodrad i ofärgat linne och kantad med bisamråtta. Tyget ligget veckat mot ett band som löper runt om hela rocken mellan foder och yttertyg. Snörs ihop fram med en med små metallringar på insidan.
*En hatt, av Acorn-modell, sydd i samma ylle som hosorna, fodrad med linne. Prydd med en brosch från 1400-talet i form av en Grip
*Skor, från Skoboken, sydda med spikad sula. Vet inte hur HK det är, men det var ett expriment för länge sen.
1670-1680-tal
Denna gången var det dags för ett lite större projekt. Mönstret är baserat på en av Karl XI:s dräkter som finns på Livrustkammaren. Dräkten består av:
*Justacorpse, som alltså är den långa rocken. Ett plagg som kommer under sista kvartalet av 1600-talet, som växte fram från de tidigare korta jackorna. Sydd i ett blått ylle, fodrad med ofärgat linne och dekorerad med svarta band. Ca 80 knappar, varav ungefär hälften sitter fram. Alla knapphål är handsydda med svart silkestråd. Fickor saknas tyvärr pga att tyget tog slut. Detta ska dock åtgärdas så snart som möjligt.
*Byxor, som i detta fallet är knälånga vida byxor, med knäppning vid knät. Sydda i samma ylle som rocken. Infodringar i midjan och runt knäbanden. Stora fickor i sidosömmarna.
*Skjorta som är fritt skapad efter med inspiration av samtida bilder. Den är väldigt volymös, och tyget är kraftigt veckat mot manschetterna och mot kragen. Sydd i handvävd bomull
*Strumpor som är stickade i ullgarn. Räcker en bit ovanför knät och hålls på plats av byxorna.
*Skorna är ett par modifierade kostymskor. Äkta 1600-tals skor ligger högt på att-göra-listan.
*Kravatt, som är ett avlångt stycke linne som bärs runt halsen. Flera olika sätt att knuta och dekorera dem finns.
*Hatt, med stort brätte, som är fäst i hatkullen på ena sidan. Sydd i ett svart linne, stärkt och försett med en plastskena för att hålla brättet uppe. Inte helt rätt för perioden, dock.
Anledningen till att jag står som jag gör är att jag försöker härma två bilder från 1600-talet…
En struthätta med knäppning
Vintermarknaden med den lokala medeltidsföreningen närmade sig och jag min struthätta låg på Öland. Ve och fasa! Nåja, det är ju bara att sy en ny, och den här gången blev det en med knäppning. Denna modell ses ofta i bildmaterialet och då främst från 1300-talets mitt och framåt. Den ses främst på kvinnor, men förkommer även på män. Den finns kvar in på 1400-talet, även om den verkar ha en glansperiod under 1300-talets slut.
Jag sydde den som en ”vanlig” struthätta med kilar över axlarna, men gjorde den snävare över halsen. Eftersom den sluter tätt runt halsen så håller den värmen väldigt väl. Eftersom den är sydd i ett brunt, filtat ylletyg och fodrad med ett mjukt ljusgrått ylle så kommer man garanterat hålla värmen i vintern. Framtill knäpps den med 13 st runda tygknappar i samma typ som hättan. Hela hättan är sydd med vaxad lintråd och efterstygn. Knapphålen är även dom sydda med vaxad lintråd, modell grövre.
